WoW.

Rubriken syftar inte på spelet utan på Way out West, den något för dyra festivalen i slottsskogen. Jag börjar bli lite sugen trots allt, speciellt när jag upptäckte att de lagt till konserter på torsdagen också med bland annat Woven Hand. Sedan tidigare vill jag se tex Cocorosie och Lady Sovereign. Får knapra på det ett tag till tror jag.

Mål.

För att komma nån vart har jag hört att man måste sätta upp mål för sig själv. Jag har haft några i huvudet ett längre tag, men jag tror att de får större tyngd om jag får ner dom på papper, eller INTERNET i det här fallet.

• Få tag på en lägenhet till mig och fröken S.
  
  
• Köra mer styrketräning, äta lite bättre så jag kan lägga på mig nåt kilo eller tre. Få lite mer att sätta emot på träningarna.
  
  
• Gradera till Phase 5 vid jul-lägret. Då kommer jag ha tränat KS i 4 år, vilket känns sjukt. Dessutom, efter Phase 5 är det dags att gå in på instruktörsgraderna, scary.
  
  
• Kolla upp olika biståndsorganisationer och dylikt med avsiktenl att försöka hitta nån jag kan stödja regelbundet.
  
  
• Hitta tid att göra spel med Emanu på fritiden.
  

Tid för detta: året ut.

Och nu över till nåt helt annat. Att läsa det här gör en jävligt ledsen.

Cheers.

Making your way in the world today takes everything you've got.
Taking a break from all your worries, sure would help a lot.

Wouldn't you like to get away?

Sometimes you want to go

Where everybody knows your name,
and they're always glad you came.
You wanna be where you can see,
our troubles are all the same
You wanna be where everybody knows
Your name.

You wanna go where people know,
people are all the same,
You wanna go where everybody knows
your name.

Fan vad jag önskar att jag hade ett stammis-fik, ett ställe dit man kunde gå efter jobbet och veta att man skulle träffa nån man kände. Fika lite, käka, snacka skit(ta en öl funkar såklart också, men det undviker jag gärna i veckorna) och när man var nöjd för kvällen kunde man bara åka hem. Som det är nu är det en evig jakt på nån att träffa eller göra nåt med och ingen har någonsin tid eller ork. Jag behöver fler vänner av tvål&vatten, oj, jag menar fika såklart.

Best of Knuckle Tattoos.

VårtGård


JudeDjur SvinSex!


DeadNeon DjurSex!


ADHDBarn


ForeSkin


TacoHora


TajaGayK


PulpHora

Ernst.

Ernst verkar inte förstå att om ingen vill läsa det han skriver så är det väl hans fel och ingen annans? Jag har så otroligt svårt för kulturpersonligheter som vill ha nåt slags frikort för att göra precis vad dom vill.

Jag skulle hemskt gärna sitta hemma och skriva hela dagarna, kanske inte böcker då, men programmeringskod. Är det kultur och kan jag få bidrag för att inrätta en skrivarstuga? Jag hoppas på det iaf.

Hela historien.

Jag känner att jag måste dela med mig av hela historien om hur det går till att ta sig hem från Pittsburgh. Det var ju bara sååå kul, om inte annat i efterhand.

Det hela började med att jag anlände till flygplatsen i Pittsburgh runt 16, flyget skulle gå nån gång efter 18. Väl framme vid Deltas incheckning upplyste den föga hjälpsamma damen mig om att mitt flyg var inställt och att de bokat in mig på ett annat flyg morgonen efter, kl 06. Mina anslutande flyg hade de inte gjort nånting åt, så resultat skulle blivit att jag blev fast på JFK(lite som i the terminal). Efter att ha försökt få tag på KLM, för att de var dom som jag skulle flyga med från JFK, och misslyckats fatalt återvände jag till Delta. Den här gången fick jag prata med en betydligt mer hjälpsam ung man, som började knappa. Han var väldigt nära att få in mig på en business class trip via Atlanta och Paris samma kväll, men det sket sig för att mina biljetter var i två etapper. Till slut fick han fram en liknande trip dagen efter, typ 24h senare. Jag fick en rabatt flyer för ett flygplatshotell och kände mig hyffsat nöjd.

Efter en händelserik(inte) kväll på sistnämnda hotell begav jag mig morgonen efter tillbaks till flygplatsen i god tid, sådär 6h innan planet skulle gå. Vid incheckningen visade det sig att den unge mannen från dagen innan hade lyckats bättre än han trodde, han hade faktiskt fixat ett flyg dagen innan men trott att det var idag, men det hade jag ju nu missat. Den lite äldre och något bistra herren vid incheckningen gav sig i kast med att fixa en ny rutt, rutten blev till slut den samma, dvs först Atlanta, sen Paris och till sist Göteborg. Jag skulle dock bli tvungen att gå till Deltas disk och fixa nåt med biljetterna när jag anlände Atlanta.

Några timmars väntan senare satt jag på flyget till Atlanta. Vid ankomsten pratade jag med nån vid gaten och jadå, det var bara att gå upp till Air France-desken så skulle de fixa det. Air France-desken visade sig vara samma som Deltas desk, där var det kö. Lång kö. Jag ställde mig sist och började prata med andra missnöjda passagerare. Efter ett tag kom en Delta-anställd förbi och pratade med folk, kollade ärende oså. När jag berättat om mitt sa hon att jag skulle gå direkt till gaten istället så skulle de checka in mig där. Vid det här tillfället hade jag nyligen insett att biljetten jag fått från Atlanta - Paris var en Standby-biljett, yay, jag var alltså inte ens garanterad en plats. Gaten hade inte öppnat, så jag ställde mig i ytterligare en kö. När jag väl kom fram kollade de biljetten och bad mig sitta ner och vänta, de skulle ropa upp standby-passagerare när alla andra hade bordat. Nervös väntan följde. Till slut ropade de faktiskt upp mitt namn, fantastiskt, jag blev så jävla lycklig. Sprang fram, visade upp min biljett, och preciiis när hon skulle ge mig boardingcardet frågar hon: "Men var är din biljett?". Pappret jag hade var tydligen ingen riktig biljett, fanns det nån chans att åtgärda det? Nope, nichts, inte en chans i helvetet. Döden, botten. Gick det några mer plan till Europa från Atlanta den kvällen? Självklart inte.

Tillbaks till kön till Deltas transferdesk. Den var fortfarande enorm och jag ställde mig sist. När jag stått där en stund märkte jag att tanterna jag pratat med förra gången jag stod i kön var längst fram, dvs de hade stått där i 3h och jag hade inte haft en chans i världen att hinna fram och sen gå till gaten. Jag fuskade mig fram och ställde mig hos tanterna, även de bakom tyckte att jag förtjänade det när jag berättade vad som hänt.

Damen jag fick prata med var snäll, hon hackade i säkert en kvart för att kunna hitta nån slags flight åt mig. Jag fick en dagen efter, klockan 08 från Atlanta till JFK, från JFK till Frankfurt klockan 19 och sen vidare till Göteborg. De 8-9 timmarna på JFK var med flit pga alla förseningar som varit, så jag verkligen skulle vara där när flyget till Frankfurt skulle gå. Sen fick jag en hotell-voucher och lite matkuponger. Att ta sig till flygplatshotellet var inte helt lätt, vid en busshållsplats anlände oändliga mängder hotelltransfer-bussar och det gällde att hitta rätt. Fick vänta i cirka 45 min och när bussen kom var den full, men vi trängde ihop oss. Framme vid hotellet möttes vi av vakter som sa att det var fullt. Chauffören hade eg inte anledning att köra oss vidare, men han var snäll och körde oss till ett annat hotell som troligen skulle kunna ta emot oss och våra vouchers. Och guess what, det första vi fick höra när vi kom fram var att det var fullt. Balle. Men på nåt magiskt sätt hade dom 5 min senare 12 platser, så jag smet in och snodde ett rum och fick 5h sömn innan jag skulle upp och tillbaks till flygplatsen.

Klockan 05.30 ungefär var jag åter på Atlantas flygplats, kön till internationella incheckningen ringlade lång redan då. Fast antalet kassor var ok, så det tog bara en timme. Sen säkerhetskontroll, jag blev utvald till special screening, fick gå en specialväg och dom kollade strålning och lite allt möjligt.

Flyget till JFK gick bra, tiden på JFK gick okej, de hade Nintendo DS-stationer där man kunde ladda ner demos och jag hade en laptop med film. Boardingen till flyget gick också bra, bara nån timmes försening. Frankfurts flygplats suger, men det gick ändå helt okej där med. Anlände Göteborg ungefär 48h senare än beräknat, självklart hade dock inte min väska kommit med hela vägen så jag fick fylla i en borttappat-bagagelapp.

Rekommendationer: Flyg inte med Delta, undvik flygplatsen i Atlanta.

Arvika.

Killen som kom in efter oss på systembolaget på backaplan, med en nyinköpt campingstol och nya gummistövlar, skulle han också till arvika måntro?